stannainteupp.blogg.se

Jaha mina vänner ! vägen tillbaka mot att bli hel och att möta Bullet gick inte alls så bra, det slutade i tårar och smärta, det tillsamans med frustration, irritation och besvikelse över mig själv. Jag är en vinnarskalle av mig och jag ger mig aldrig. Jag tror på att inget är omöjligt, bara man vill det tillräckligt mycket. Då detta är min övertygelse är det också vad jag skriker ut till mina deltagare på jobbet för att få dom att tänka på allt annat än smärta och mjölksyra. Viljan sitter i huvudet och är alltid starkare än smärtan. Trots vila över påsken har jag haft två riktigt hemska nätter med kramp/ träningsvärk eller liknande. Men men jag har bittit ihop och inatt sov jag ganska bra. Jag var 100 % laddad att nu jädrar, idag ska detta sitta som en smäck hos Rehab och Micke. Jag körde tom 15 minuter gång på löpbandet innan. Hela ledigheten har jag haft armen fri. All träning för snabb och bra Rehab. När jag värmer kommer Micke ( min sjukgymnast) fram ocgh säger att han nu fått läsa de olika ingreppen och att vi måste nog ta det lite lugnare, vi kommer inte gå framåt i tänkt tempo iallafall. Med lite oro frågade jag varför?? Men vi skulle ta det efter. Passet började, trycka ner handen , lyfta upp handen följt av att såga ;) kändes lite jobbigt. men med full fokus och svetten lackandes känner Micke att mina drag bakåt inte är stabilt och det kopplar inte som det ska. Efter att ha sågat ska jag vända mig om, så ryggen är mot vikterna och trycka handtaget ifrån mig. såga framåt kan man säga. Kom knappa tredjedelen av rörelsen och det tar stopp, axeln, armen rör sig inte. det bara bränner och smärtar. En hemsk smärta!! Jag vilar 30 sekunder provar igen men utan resultat, tårarna börjar rinna dels pga smärtan men väldigt mycket av besvikelsen på mig själv, jag vägrar gå bakåt. Ger det en chans till efter någon minut, men då kom jag inte ens 10 cm framåt. Kom ingenstans, micke såg väl mitt röda ansikte och förtydligade det jag redan visste, man får inte pressa förbi något som gör ont. Jag får byta övning och göra inåtrotation. De 40 första gick bra, nästkommande 20 riktigt tuffa, jag låtsades se Bullet i Väggen och tog mig igenom dom. Andades ut vid varje drag som att jag skulle haft 40 kg i sidan. När sista 20 är igång så får jag slita från repetion 4. Jag borde sluta men vägrar när jag är på repetion 7 ser Micke mig och säger åt mig att sluta. Känner mig knäckt men vet att han har rätt. Avslutar i behandlingsrummet där jag får förklarat för mig lite av det som gjorts och att smärtan inte alls är konstig, denna rehab kommer bli riktigt lång. Nu är det bara vila får inte träna förens på Fredag igen, axellåset måste återigen på. Känns inge bra att vara enarmad på nytt. Ja ni mina vänner, efter lite kaffe, mess och prat över tårar är detta nog helt rätt. Litar på väldigt få personer när det kommer till axlar men Micke på Norrköpings Rehab är en av dom. En fundering som skickades med, det kan vara så att denna axelskada är medfödd.......? Kram